De fyra ödesryttarna - del 4

De fyra ödesryttarna - del 4 (Kelia skriver)

Kelia på en galopptur med en av ridskolans hästar

Kelia öppnade dörren in till sin och hennes pappas lägenhet, hon stannade upp och flåsade i någon minut innan hon kunde röra på sig igen. Hon hade sprungit det snabbaste hon kunde och nu hade hon andan i halsen. Hjärtat slog hårt för att pumpa runt blodet i hennes kropp. Det var lycka blandat med utmattning av den snabba språngmarschen. Men nu, fokus, Kelia, nu var det dags att rida en ordentlig ridtur för att fira att de kommit in på universitetet. Hon tog ett djup andetag och gick sedan in i sitt rum. Hon öppnade garderobsdörren och slet ut första bästa par ridbyxor, tillsammans med ett par ridstrumpor och en t-shirt. Det var ju trots allt fortfarande sommar. Hon krånglade sig ur sina kläder som hon tagit på sig i alla hast i morse och bytte till sin ridutstyrsel. När hon fått på sig sina ridstövlar så skuttade hon glatt ut ur lägenheten och ned till grusgången. Precis som hon hade väntat sig så stod Siri ridan där med Starlite's tyglar i ena handen och Fudge's i den andra.

"Men äntligen!" suckade Siri (överdrivet) högljutt, men log åt Kelia.

Kelia som fortfarande var andfådd av ansträngningen räckte bara ut tungan åt Siri, sedan tog hon emot hjälmen och handskarna som Siri höll i sin andra hand. När dessa var på plats på huvud respektive händer så kontrollerade hon sadelgjorden på Fudge och svingade sig sedan upp med hjälp av Siri (som lyfte upp Kelia genom att ta tag i ena benet, detta för att inte anstränga Fudges rygg). Väl uppe på Fudges rygg log Kelia nöjt, andades ut och sa sedan: "Nå, var ska vi rida?"

Kelia och Siri skänklade på sina hästar och skrittade ut från Moorland och upp mot Nilmers högland. De hade långa tyglar och lät hästarna sträcka ut sina halsar och ta ut kliven. "Hmmm..." funderade Siri högt. "Vad sägs om... Västkobbens fiskeby? Eller är det för långt? Vi kan ta en läsk eller en glass på kaféet vid vattnet när vi kommer fram".

Kelia nickade instämmande. "Det blir toppen. Jag hade ändå inga andra planer idag så en långtur och en glass låter helt underbart såhär mitt i sommaren..."

"Hur tror du att skolan kommer att bli?" undrade Siri fundersamt. "Vad tror du vi kommer att lära oss?"

"Inte för att vara sån, men jag har reda läst programbeskrivningen. Vi kommer läsa brett första året för att sedan specialisera oss mer och mer under år två och tre. År ett handlar om djupgående teoretiska kunskaper om hästen och ridsporten. Allt från anatomi, utfodring, sjukvård och hästen som ung och gammal. Man får också praktiska kunskaper genom att vi får både rida, köra och unghästträning. Vi kommer också få en skolhäst utöver vår egna som vi får jobba med efter skoltid, sköta och rida, fixa broddar, mocka och skura boxen. Samt att vi har jourveckor som vi hjälper till i stallet. Åh, just det! Vi får också kurser i pedagogik kopplat till häst verksamhet... och..."

"Okey, okey! Stopp!! Jag fattar", skrattade Siri. "Det är fortfarande en och en halv månad kvar av sommarlovet så du behöver ju inte ta allt på ett andetag!"

"Jag vet, men jag är så exalterad. Det ska bli så kul! Jag vet att jag vill jobba och leva med hästar, så det här känns som det första självklara steget!"

"Ja jag är också exalterad, men nu vet jag så mycket som jag behöver tills vi börjar. Kom ihåg att vi ska flytta innan skolan och fixa skolgrejer, men det är ju inget vi behöver göra förrän någon vecka innan skolstart. Och även om det kommer bli kul, låt oss njuta av det sista riktiga sommarlovet som vi har, utan förpliktelser!" Siri log mot Kelia. 

Efter att de hade skrittat hästarna i tjugofem minuter, för att värma upp dem ordentligt, så kom de fram i trav och styrde kosan mot Västkobbens fiskeby, förbi ridhuset via Gyllenbladsskogen. De två tjejerna pratade oavbrutet och ditt och datt och hästarna frustade nöjd och sträckte ut sina långa ben i traven. Det var så härligt, och dagen hade bara börjat...

Puss och kram,